Jag var fullständigt uppslukad av Narnia-böckerna när jag var liten. Jag vet att jag tänkte att köpa hela serien när Anna var med på sin första bokrealisation som bebis, men jag har behärskat mig på något vis. I morse påmindes jag i SVD om att den finns detta år för en mycket ringa peng.

Nu har jag bokat böckerna för högläsning. Kanske man skulle spara dem tills sommarens Gotlandssemester för att kunna köra Narnia-race när regnet smattrar på rutan? Jag minns inte riktigt hur gammal jag var när läste böckerna, men om de inte fungerar så känns det åtminstone rimligt att lägga dem på lagring några år nu.

För övrigt närmar sig februari sitt slut. Jag försvann ju in i bubblan med Edward Cullen såväl på film som i bokform, så jag får lov att börja om i Doktor Glas i klassikerklubben känner jag. Jag hade tänkt att läsa Bengt Ohlssons Gregorius i anslutning också. Vi får se hur mycket läsning det blir i sportlovsveckan. Sedan skall det bli en ny klassiker för mars månad. Vad känner ni andra för? Jag har bland annat Jane Eyre, David Copperfield, Mot Fyren, En ängel vid mitt bord och Brott och Straff på lagret här. Utslaget för mars kommer denna vecka :).

Affisch för Narniafilmerna som jag inte har sett.

Vi har alltid läst mycket. En del böcker läser man med extra glädje. En sådan är helt klart mor och dotter Wirséns Sockerbullen på Kruskakullen. Boken utmärks av underfundig språklighet. Tungan får riktigt dansa i munnen när man läser berättelsen om det lilla bageriet som drivs av den lilla tanten. Två bebisar ryms i den tjocka magen. Näpen och Häpen växer upp bland mjölpåsar och spritsar i Stina Wirséns fantastiska bilder. “Kreativ stökighet och bulldoftande text” säger förlaget. Jag håller med. Detta är helt klart en av de bästa högläsningsböckerna på länge. Och barnen somnar gott till det rytmiska äventyret :).

Bild ur boken - skärmdump från Bokia.

Bland alla pysande konflikthärdar här hemma återfinns läsläxan. Mattekrokodilen som äter siffror flyter på hur fint som helst. Blad upp och blad ner. Pang. Klar. Läsningen är något annat det. Förmågan finns tveklöst där. Det går undan och det går ganska lätt. Men motivationen. Noll. Åh, tänk när jag blir stor och slipper läxor. Och jag märker att jag blir lite handfallen. Det är som när jag lekte skola med mina bröder som var högst motvilliga deltagare. De satt med myrkryp i byxorna, när jag manade till stillhet och eftertanke och försökte hamra bokstäver för glatta livet. För jag var alldeles tvärtom när jag var liten. Sedan dag ett den duktigaste av flickor och ett självgående tåg under hela skoltiden. När jag för första gången gick in i biblioteket visste lyckan inga gränser. Allt det här? Var det verkligen möjligt att jag fick tillgång till allt det här? Jag minns det som om det var i går.

Nej här behövs andra strategier. Läxor kommer att komma i en strid ström under många år. Det räcker inte med tjatmamman som försöker sig på att lansera att det är roligt att lära sig saker. För den där skolfröken i mig vill ju så gärna att det skall bli något positivt av detta, istället för den där kvävande känslan av måsten och tråkigheter. Jag vill förmedla glädjen över läsningen och böckernas värld som finns när vi tar boktraven och läser högt på kvällen. Så vi kryssar oss fram. Vi provar olika saker. I går läste Anna den rafflande storyn om brandkatten för Henrik och visade bilderna som man gör på en riktig sagostund. Det gick ganska bra. Jag sneglar också mot andra böcker, än de som kommer från skolan. Lauren Child är en av våra husgudar. Charlie och Lola är storfavoriter. Kanske kan Clarice Bean bli det med? Clarice Bean stavas trubbel. Lite gammal hederlig identifikation är inte helt fel ibland. Har Ni några heta boktips till barn i skolåldern? Eller det ultimata läxläsningstipset? Dela gärna med er!

Henrik och jag har fått chansen att provläsa den nyutkomna boken Tyranno med text av Kristina Murray Brodin och bild av Bettina Johansson. Boken är utgiven av Vombat förlag . Förlaget benämner sin grund som queerfeministisk och vill visa upp att verkligheten är mångfaciterad. Man tar sin utgångspunkt i att avdramatisera det som avviker från den rådande normen. Människorna i böckerna skall framförallt träda fram som individer och inte fokusera på det normbrytande.

Det är för- och nackdelar med att utgå från ett slags manifest när det handlar om litteratur. Som vuxen får man en förförståelse för böckerna och läser med vissa glasögon. Samtidigt är det viktigt att problematisera den norm som ofta råder när det gäller barn- och ungdomslitteratur.

Mina eventuella farhågor kommer snart på skam när vi öppnar bokpärmarna. Vi dras snabbt in i Sarahs dag med Tyranno. Sarah är den enda som kan se Tyranno. Hon projicerar händelser och känslor på dinosaurien när det handlar om ett omkullvält glas eller en sur flicka. För en stor Tyrannosaurus Rex kan ställa till en hel del bekymmer en vanlig dag. Som vuxen noterar man att Sarah bor med sin pappa, att en dagisfröken är man, att det sitter en rullstolsburen pojke i samlingen på dagis och att Sarah är en tjej som både slåss och bråkar. Men detta är en historia som lever på egen kraft och där karaktärerna inte bara blir till normbrytare. Det är helt enkelt detta persongalleri i denna bok, svårare än så blir det inte. Och det är ett gott betyg till en bok med stora ambitioner.

Historien fungerar väldigt väl för stora som små. Bettina Johanssons fina illustrationer sprider ut sig över hela sidorna till en bildväv. Jag tycker mycket om boken och så gör även Henrik. Vi har redan läst om boken ett antal gånger och det lär bli fler framöver. Vi ger Tyranno våra varmaste rekommendationer!

Fotografier: Weronica

Jo, jag har resignerat kan jag lite lätt uppgivet konstatera. Det är inte lönt att komma dragandes med svindyra unisex-retro-tröjor till mina barn. Även de randiga sakerna får oftast nobben. Nej, tryck skall det vara a´la “numera-ganska-överexponerad-katt” eller “spindelmannen-läderlappen-Blixten Mcqueen”. Jag - som skrev så att tangenterna glödde på föräldraforum när barnen var små. Om vad kläder signalerade för budskap om aktiva pojkar och passiva flickor. Om att vi kategoriserar barn efter kön och behandlar dem därefter. Klassisk “Vilken fin tröja du har till en flicka”. Nada utseendebekräftelse till en pojke. Om alla de förväntade rollerna, där kläderna var en betydelsebärande enhet. Jag - som köpte en blå overall till min lilla bebisflicka och nöjt konstaterade att folk trodde att hon var en pojke. Något hände på vägen där - t ex barn med en egen vilja [totalt infiltrerad av omgivningen i dessa åldrar]. Och insikten att det kanske inte bara hänger på tröjfärgen. Vissa grejer säger jag dock blankt nej till och då gäller det oftast det praktiska eller saker som är totalt överflödiga. Stövlar med klack (!) till vintern eller ett set med bh till en sexåring. Njet. Men annars känner jag att de just nu får hållas ganska fritt.

Men den här tröjan - då kommer de där glödande tangenterna fram igen. Det är ack så trist med alla dessa gulliga kattungar på tighta tröjor och alla dessa svarta grejer på de generösa pojktröjorna, men det här? Var min vän. Så gulligt och så fullständigt förutsägbart i linje med tjejigt relationsfokus. Ett fint budskap i sig, men det är ju självklart att det är en tight rosa tröja med en liten harmlös fågel på och ingen svart cool sak som uppmanar till vänskap. Det är bra att få sig en påminnelse om sina hjärtefrågor och att fortfarande känna glöden :). GRR!

Tröjan finns hos H&M.

House of Lola är ett nytt spännande barnklädesmärke som lanseras i dagarna. Satsningen på kläder till den tämligen förbisedda gruppen av lite större barn känns helt rätt. Det har länge funnits massor av kul kläder till pyttebarn, men inte så mycket till större. Här satsar man på storlekar mellan 110 till 152. Hemsidan är ambitiös med mycket att klicka på och alla kläder finns tillgängliga i en webshop. Det skall bli intressant att följa märket framöver!

Förövrigt strular min En mammas dag-mejl massor just nu. Så hav lite tålamod om ni mejlar. Jag återkommer när jag faktiskt kan se mina meddelanden igen :-).

Henrik är fast i superhjältarnas garn. Den stora klädkedjan förser honom med den ena snygga tröjan efter den andra. I kölvattnen av The Dark Knight är det naturligtvis fladdermöss som pryder höstkalsongerna. Jag har resignerat någonstans på vägen. När jag försöker sticka mellan med något coolt retroplagg i snygga färger blir det nästan alltid kalla handen. Ingenting slår massproducerad hulk-spindel-stål-man…

Jag har sett de fina plåttavlorna i butik tidigare, men tyckt att de varit lite för dyra. Nu surfade jag runt inne på Allposters och fann retroplåten till betydligt lägre pris. Dessutom kör Allposters ofta 20 % kampanjer. Så nu blir det frossa i fyra superhjältar i det nya rummet när vi flyttar. Snyggt, enligt både son och mamma. Och det är som sagt långtifrån alltid det är så :-).

Från senaste bokhögen från biblioteket: Monster överallt med text av Mattias Danielsson och illustrationer av Lisen Adbåge. Barnen älskar boken och som tur är gör jag det också. Berättelsen om syskonen Emma och Elis och alla monster som kommer i deras väg sticker ut i barnboksfloran. Adbåges fina bilder tål att tittas länge på och den finurliga texten, där barns svaghet för kiss- och bajs tas på största allvar med Pruttmonstret, håller för många läsningar. Rekommenderas varmt!

Pressbild från Raben & Sjögren.

Nu hittar jag fina tryck på löpande band. Jag fick ett mejl av Jennifer Ramos som driver Made by Girl. Nu lanseras Love Candy med kärlek i ljusa pastellfärger. Min första tanke är att trycket skulle passa utmärkt i ett barnrum. Jag tycker mycket om det enkla grafiska uttrycket om livets essens. Trycken finns även på Etsy. Abret verkar vara ett ganska saftigt porto för transport till våra breddgrader, men då får man å andra sidan något riktigt fint. Jag gillar!

Pressbild från Made by Girl.

För övrigt - visst var Big Love riktigt bra? Jag ser redan fram emot nästa avsnitt!

Henrik är mitt i värsta Spiderman-Turtles-Hulken-Batman-perioden för tillfället. Han tvärratar exempelvis de fina t-shirtarna på stora kedjan med Musse Pigg som jag tycker är riktigt retrosöta. Jag visade honom Lindex fina femmyror-kollektion häromdagen. Aldrig i livet, var det tveklösa svaret. Och ingenting får honom att bli lika förnärmad som att retas lite om att hans rum i huset skall ha rosa tapeter. Frågan är om han kommer att ta på sig den där fina pikétröjan i skärt som jag lagrade i höstas. Mammas pojke har en vilja av stål och det är inte aktuellt att gå utanför cirklarna för tillfället. (Att han sedan dansar i ballerinadräkt ibland får jag inte tala om…)

Med Anna är det en annan femma dock och till viss del med mig också. Rosa är en fin accentfärg i rätt sammanhang. Just nu gillar jag vår nya lampa massor. Tillsammans med mina små muffinsskålar blir det en finfin kombo som gör mig på mycket gott humör.

Fotografier: Weronica - En mammas dag

Ack, jag hade en nästan likadan när jag var i Annas ålder. Nostalgifaktorn inför den rutiga klänningen med vitt band och rosetter är således mycket hög. Det är sista rycket nu för Anna och storlek 128 i den stora kedjans kläder. Stilsteget upp till 134 känns inte alldeles bekvämt, så det gäller att passa på medan det går. Anna tycker lika mycket om klänningen som jag, vilket sannerligen tillhör ovanligheterna numera…

Hasbeens retroträskor har blivit mycket uppmärksammade och finns även i barnstorlek. Anna tjatar ihjäl mig om klackskor. Jag är dock inte helt säker på att träskor kvalar in i det konceptet. Det är kanske bättre att jag satsar på ett par till mig själv? Snygga är de, det är en sak som är säker.

Efter ännu en sjukvecka, är det bara att se framåt mot varmare dagar. För de kommer snart, eller hur?!

Klänning från H&M och träskor från Hasbeens.

Trogna läsare känner till min svaghet för svenska Mingla Design. Det numera klassiska mönstret Bloom (som syns ovan på sittpuffarna) designades 1991 och finns representerat i många färger hemma hos oss. En nyhet för våren är kuddfodralen Circus i siden där två färger förenas på samma kudde. Min favorit är den rosa och röda varianten som skulle bli en riktig färgklick i soffan.

Ann Charlotte Ridderstolpe, en av formgivarna på Mingla, stod även bakom utställningen Design för kidsen med temat Unisex på Formex i januari.

Framförallt blir jag mycket glad av Mingla Designs form- och färgvärld. En riktig smällkaramell en februaridag!

Pressbilder från Mingla Design.

Anna hade med sig nio väl tummade prinsess-inbjudningskort till förskolan i dag. Nästa vecka fyller hon sex år och tanken är att hålla ett litet kalas för sin Fjärilsgrupp. Allt är mycket spännande och sedan hon i går försäkrat sig på telefon att en deltagare är i hamn, är saken klar.

Polarn O. Pyret firar in  julen med sin kampanj Cinderello. Alla är bjudna på festen som har prins- och prinsesstema med twist. PO.P fortsätter att arbeta mot traditionella förställningar om pojk- och flickkläder med en liten prinsessa i keps och en prins i slips och kilt. Lovvärt och viktigt då det sannerligen behövs andra bilder av barn än de gamla vanliga. Anna skulle dock vägra både kepsen och den grå klänningen med fina små veck till sitt kalas. Vad mamma tycker är fint är något helt annat än vad som behagar en liten sexåring med mycket bestämd vilja. Du kan väl köpa en brun tröja till dig själv om du nu tycker att det är så fint, var kommentaren senast på H&M. Och ja, det får jag väl göra.

Jag kan även konstatera att det randiga enväldet som jag befann mig i  när barnen var småttisar är brutet. Min bonuscheck har antagit lite mer normala proportioner nu…

På ett sätt kan jag sakna det där före-perspektivet. Med åren kommer ett mer praktiskt tänkande vare sig man vill eller inte. När Anna låg i magen ägnade jag tid åt att fundera på vilken färg jag skulle ha på den handduk som skulle ligga framme på skötunderlaget. Att det sedan gick åt oändliga travar av femkronors-handdukar från IKEA var en helt annan sak.

Ungefär samma tankar får jag när jag tittar på lille Lex´s rum. Jag ser den där vackra turkiska mattan och sedan ser jag sjuka barn som gör saker som inte är bra för mattan. Jag funderar på en fin gräsgrön rya till Henriks kommande rum - förmodligen en perfekt dinopark - men sedan kickar den där praktiska sidan in igen. En sådan matta i ett barnrum?! Hmm…

Rummet visar på hur lyckat det kan bli med bra design i ett barnrum. Det behöver inte vara specialanpassade produkter för att skapa ett trivsamt tillhåll. Sedan är det en annan sak när barnen växer upp och helst vill tejpa rummet med prinsessaffischer…

Eva Eriksson är en av våra mest välbekanta barnbokskreatörer såväl i text som i bild. De klassiska böckerna om Bella och Gustav utkom i slutet av 70-talet, men håller fortfarande stilen. Böckerna är mästerliga skildringar ur ett finurligt barnperspektiv, men de utgår även från den vuxnes blick. Böckerna är en ren fröjd att läsa högt ur. Våra varmaste rekommendationer!

(Bilder: Pressbild från Rabén och Sjögren)