Till bloggen

What?

 Man vet ju att det kommer förr eller senare. Den där pirrande känslan av förälskelse när man bara ser det fina och det glädjefulla - till slut smyger sig onekligen lite annat in. Den där sanna euforin kompletteras med lite skavanker och sådant som man inte har sett tidigare. Nu är jag och min trädgård där. Ni som har följt mitt spirande trädgårdsintresse här, vet om att jag brukar tala mig varm om den gröna glädjen och hur den har berikat mitt liv. Som sagt, alla förälskelsefaser har sitt slut. I torsdags skulle jag bara gå en liten tantrunda i trädgården för att se allt grönt. Nu var det som om all realitet bara föll över mig. Nog har jag vetat och tänkt att jo, det kommer, men att sedan vara mentalt förberedd är en helt annan sak. En nyplanterad ros översållad av röda löss. Jo, men det har jag kallt räknat med. Rosor är ju kinkiga saker som man får pyssla med. Fram med såpavatten och känna sig som lite herre över naturen igen. Sedan gick det undan. Fullt med surrande insekter vid häcken och några buskar. Märkliga blad. In och googla - såklart. Öppna brunbuktiga blad och upptäcka vita kravlande larver? Ser ett blad, ser hundra, ser massor. Paniksamtal till maken. Häcken liksom. Om det händer något med den i vårt nybyggarland så dör jag. Gör jag ju såklart inte, men ändå. Det verkar som om vi - och ett antal runt oss - fått syrenmal på besök. Och så ett antal bladsteklar på det. Och allt rasade liksom över mig på en gång. Och ni vet hur det är när man går miste om en kär illusion. Man blir inte glad. Så nu skall vi försöka bekämpa. I natt drömde jag att jag hade massor av bruna blad på mitt huvud som liksom började falla av när jag tog i dem och i hårbotten fann jag - ja, ni kan nästan gissa... Denna gröna nörds kärlek har fått sig en rejäl törn. Verkligheten har kommit ikapp, men hey dear garden?! Vi får börja om tror jag. Med en annan kärlek. Möjligen inte lika berusande alltid, men kanske mer hållbar i längden. Eller något i den stilen. Ge mig en ros i blom, så är allt förlåtet. I alla fall det mesta. //W



Publicerad av Weronica Jun 10, 2012 under Trädgårdsliv


Kommentarer
« Föregående 1 2 3 Nästa »

Christina Jun 10, 2012

Du ska se att allt ordnar sig tii slut.
Ohyran försvinner och Du ser allt
det vackra som växer igen.
Kram Christina

coolaannna http://coolaannna.blogspot.com Jun 10, 2012

Men oj...vet inte liksom var min kommentar tog vägen! Gör ett nytt försök.

Jag håller tummarna för att du får bort ohyran. Inte kul men oftast går det att fixa..

Kram Anna

Lina - KITCHENBLOOM http://kitchenbloom.se Jun 10, 2012

Oj, tala om en utmaning! Jag ryser när jag tänker på det, inte kanske för att jag helt kan sätta mig in i känslan där, men ändå. Ändå är jag övertygad om att det slutar bra, om in just nu så lite längre fram, när bekämpningens kraft ger resultat och all kärlek med för den delen.
Det är ju en högt älskad trädgård vi talar om - de överlever allt har jag hört! :)

Lycka till!
Kram

Mariette http://liljorochtulpaner.blogspot.com Jun 10, 2012

Ja men hjälp.
Det där var inte kul...

Själv njuter jag idag av att rensa mitt grönsaksland, av att se hur det växt och knakat...
Nog har man fått ohyra ibland, men inte till den graden...

Hoppas allt löser sig till det bästa!

Mrs. b http://mrsbandco.se Jun 10, 2012

Ahh, känner igen den där känslan.
Inte roligt, men vad ska man göra.
Mina dussinet rosplantor förra sommaren. Så fina ett tag. Och sen förfallet. Jag försöker i alla fall att inte förhasta mig, så nu får jag ser hur det tar sig i sommar innan jag bestämmer mig för nånting. Bladlössen har redan varit där i år och jag upptäckte det förmodligen väldigt sent. Ja ja, vi får se.
Lycka till med bekämpningen! Och det blir nog bra till slut ändå. Och om inte, så får man väl byta. (Nja, inte häcken då, men den hoppas och tror jag klarar sig ändå, långsiktigt alltså)

A House With A View http://ahousewithaview-aka.blogspot.se/ Jun 10, 2012

Ja vem känner inte igen sig, suck... Jag har en klematis som är så jättefin men som varje sommar äts sönder av maskar... Denna sommar tänkte jag börja kriga "i tid":)))

Kraaaaaaaaaaaaaaaaam aka

Kristina - ingen vanlig dag www.ingenvanligdag.blogg.se Jun 10, 2012

Oj oj. Så trist! Om inte jag hade haft min mamma boendes 100 m bort, och om hon inte tagit på sig det frivilliga uppdraget som vår trädgårdsmästare så hade vi inte haft många rosenbuskar kvar. Hon pysslar, bekämpar och plockar med dem flera gånger om dagen. Jag hade aldrig fattat att det var ett sådant sjå med rosor just.

Hoppas ni får bukt med äckellarverna och att din trädgårdsglädje kommer tillbaks :)

Kram.

Terese www.kviinge.se Jun 10, 2012

Haha, åh vad jag känner igen mig i dina känslor och drömmar. Usch och fy. Och tänk att det kan stiga en åt huvudet så, det finns ju värre saker menar jag :) Fördel med trädgård är ju att man får nya chanser år efter år.

Heja heja, hoppas du lyckas bekämpa otäckingarna och att du sover gott till natten.

THE SUPER ORDINARY www.thesuperordinary.se Jun 10, 2012

Å jag förstår hur du känner. Jag gjorde samma tantrunda igår och blev så ledsen.. Inga insekter här. Men vi har onormalt med kaniner och harar. Dom har ätit upp en hel del av mina knoppar. Så mycket blommor blir det inte iår. : (

Hoppas ni får bukt med det där iaf.. : )

Mia

Anna/Rackarungar Http://rackarungarbloggar.blogspot..com Jun 10, 2012

Å nej, vilket missöde. Men hör det inte liksom till? Annars kanske inte tillfredställelsen var så stor när vi verkligen lyckas. Så tänkte jag när herr rådjur käkat upp alla blommor på ena sidan. Jag satt där (på överlevnadssidan) och njöt, mer än någonsin över att jag i alla fall hade några blomster kvar att beundra...
Och... nämn inte the L-word, uuuii kliar bara jag skriver första bokstaven.

Lycka till med bekämpningen! Fram med hårdhandskarna Kram Anna


« Föregående 1 2 3 Nästa »

Lämna en kommentar
namn *
e-post *
webbsida
web site

Till bloggen
Copyright © 2013 En mammas dagIntegritet/CookiesSidkartaKontaktLogga inLaddningstid: 0.03 sek